Ja är kär, jätte kär. Men dumma, dumma kärlek ibland. Hur vet man liksom hur länge de kommer vara, eller när de helt plötsligt tar slut?
De e så hemskt när folk gör slut, när folk blir sårade, när man själv blir sårad, när man sårar någon annan. Usch, ska de funka så? Att man ger sitt allt till någon, litar på till fullo, att nån är ens bästa vän.. Minnen, nykära, resor, gemensamma vänner och så plötsligt förändras allt.
Tycker de är så dumt, va var det då för meningen med allt de där underbara om de ändå skulle sluta så?
Hmmm.. Konstigt.
Men man får väl bara hoppas att utav något ledset kommer nåt gott..
När man är som mest sårad & ledsen kan det bara bli bättre..
Tiden kanske inte läker alla sår, men det kan bli bättre (mer eller mindre)
Man blir starkare utav svårigheter..
Everything happens for a reason..
Man förstår inte anledningen då, men sen..
Kanske det öppnar nya dörrar?
Man lär sig uppskatta saker/kärlek/vänner/familj mer när man väl har det..
Jag vet inte..
Men hoppas väl att det finns en mening med allt som händer, på nåt sätt..
Som jag alltid säger (mest för att påminna mig själv) ta en dag i taget! Uppskatta det du har just nu.
Nu ska jag hem o krama på min pojkvän extra hårt.
Vänner & familj- Ni är underbara!